hans haddock - snaads karaktärHans Anekdoter2 oktober 2009 Jag sitter och läser svaren på min tråd om gasläckan i stockholm där ja påstår att polisen mörkar om utomjordingarnas aktiviteter när telefonen ringer. Det är visst från Ragnar, jag funderar på om jag orkar svara men det kanske är viktigt. Jag svarar och någon jävel gormar om skicka polisen, jag säger till den att ta det lugnt, hjälp är på väg. Sen tar visst Ragnar över luren. "Hej" säger jag. "Har du problem?". "Är du säker?" "Men vad fan har du gjort med gamla bilen?" "Det var inget fel på bilen igår.... Har du någon aning om vad jag måste genomlida för att få tag på en ny bil om jag inte har tur?! Dödade du just någon?... Hallå?! Hallå?" Men Ragnar har lagt på, har kvaddat bilen och har inte tid att prata, man blir ju lite trött på han. Jag inser att om jag inte fixar en ny bil kommer Ragnar att skaffa en på annat sätt, vilket säkert kommer sluta illa. Vilket betyder att jag antagligen bör fixa en bil snabbt och det betyder att jag måste pratat med "honom". Jag vill inte.... Så jag beger mig till kyrkan för vad spelar det för roll när allt kommer omkring, vi är alla pjäser i gudarnas spel hur som helst, dör man så dör man, värre saker kan hända. Så jag beger mig ut över kyrkogården, synen av gravstenarna och de svaga skiftningarna av irrande spöken skapar en syn som jag aldrig skulle sett om jag inte fått mina gåvor, det är mulet och regnar, mitt favoritväder. Jag går och myser tills jag inser att jag redan gått ända till kyrkan. Jag går in, det är tomt därinne, eller tja inga levande är där. Jag kan se de svaga skiftningarna av spöken som hänger i kyrkan. Vanligtvis skulle jag greppat mina gamla mynt jag fått av farsan men här vill jag inte, jag vet hur spökena härinne ser ut. Det är aldrig en trevlig syn. Han bor härinne men för att prata med honom måste jag se bättre. Jag greppar mynten och greken och hans hov syns klart och tydligt framför mig. Det är en förskräcklig syn och jag får lust att träkas. Deras anletsdrag är förvridna av att ha vistats i närheten av "honom" om de inte redan var det när de anslöt till honom. "Han" har aldrig berättat sitt namn för mig. Av alla hemska skepnader som omger honom är synen av honom ändå värst. Alla andra spöken har ändå en tillstymmelse av mänsklighet kvar i sina skepnader.... Han har redan sett mig och skrattar som bara han kan skratta. Han går ner från predikstolen och möter mig. Han går rakt igenom mig för han vet hur jag hatar det och ställer sig bakom mig med sin långa kluvna tunga fladdrande framför ögonen på mig. Jag berättar att jag behöver ny bil den gamla han fixade har någon kvaddat. Han säger att han kanske fixa något men han vill ha något i gengäld. Jag berättar för honom om de senaste dagarnas händelser. Hans tunga slutar fladdra fraför ögonen och han säger han kan fixa en ny bil åt mig. Uppenbarligen var det jag berättade värt något. Jag vänder mig om men han, samt hälften av hans hov, har försvunnit ur synhåll. Jag går därifrån, han brukar höra av sig. Jag ringer Ragnar och säger att jag nog kan fixa en ny bil om jag får lite tid. Sen åker jag och tar 8 öl på haket. |
Uppdaterat
|