exalted historiaFrån början fanns bara Primordials, väsen av ofattbar storhet som var och en bestod av tusentals själar och vars tankar var bortom mänskligt förstånd, och Kaoset, virvlande energi utan form eller funktion. Ur Kaoset skapade Primordials skapelsen, dom band Kaoset till form och energin till liv, de skapade varelser som kunde dyrka dom och styrde allt från sina troner. Skapelsen behövde dock konstant översyn för att inte åter falla sönder till Kaos och detta tog tid från Primordials favoritsysselsättning, The Games of Divinity, ett spel så fulländat och perfekt att människor förlorade förståndet om dom såg på spelbrädet. Så för att ta hand om världen skapade Primordials Gudarna, och drog sig sedan tillbaka och lät Gudarna fick ta hand om skapelsen. Tiden gick och Gudarna vart tillslut avundsjuka på sina skapare och ville ta deras platts. Primordials hade dock varit förutseende och skapat Gudarna på ett sådant sätt att dom aldrig skulle kunna lyfta sin hand mot de över dom, men dom hade förbisett en sak. Människor var, med sina enkla sinnen, inte något Primordials såg som ett hot. Så de högsta av Gudarna valde ut människor och gav dom kraften att slåss för sina mästare. Så började kriget mellan Exalteds (de Utvalda), och Primordials. Ingen vet hur lång tid kriget tog, men tillslut började Primordials falla. Då död är ett mänskligt koncept som inte gäller för sådana väsen så dog inte de som föll, utan de förvandlades till hatfyllda saker som varken levde eller var döda? Malfeans. För att undgå samma öde beslutade sig de övriga Primordials för att ge upp, och vid sitt namn svor de att aldrig mer sätta sin fot i Skapelsen. De som gav upp blev vad som nu kallas Yozis, demonfurstarna, och deras kroppar formades till deras eget fängelse. Malfeas, demonstaden, Celedyne, den oändliga öknen och många fler. På denna platts bor nu demonerna, de tusentals själarna som varje Yozi besitter.Så började Första Åldern. Första Åldern var en tid av under, när de högsta Gudarna överlät världen åt sina Utvalda och skapade den himmelska hierarkin som innebar att de mindre Gudarna skulle hjälpa de Utvalda att sköta världen. De högre Gudarna, som den Obesegrade Solen, Månen och de Fem Planeterna, drog sig tillbaka för att spela Games of Divinity. Under den Första Åldern levde människor som kungar och ofattbara saker åstadkoms. Det fanns städer som flöt på molnen eller som låg långt nere på havets botten, vädret lydde de Utvaldas minste befallning och allt var väl. Men allt eftersom åren gick började de Utvalda att förändras, ty när Primordials föll och blev till Malfeans så uttalade dom en förbannelse över de utvalda som gjorde så att dom sakta föll ner i korruption. De värst drabbade, Solens Utvalda, Solbarnen, var de mäktigaste av dom alla och härskarna över Skapelsen. När dessa sakta förvreds och började utnyttja världen i sina egna syften började Skapelsen i sig lida för det. Det säjs att den Obesegrade Solen i sorg vände sitt ansikte från värden och att Drakbloden, Elementardrakarnas Utvalda, tillslut reste sig upp och förrådde Solens Utvalda för att rädda världen från deras tyranni. I det korta men blodiga kriget som följde så förstördes mycket av Första Ålderns storhet när Solens Utvalda slog blint omkring sig i raseri i ett försök att försvara sig. Men dom kunde tillslut inte skydda sig mot förräderiet och föll. Månens utvalda, Solens Utvaldas makar, vände ryggen mot sina förrådda fränder och flydde ut till Skapelsens kant. Planeternas utvalda, Solens rådgivare, försvann spårlöst från historien. Drakbloden tog över och inrättade Dynastin som försökte ta överta världens styre. Men oredan som skapats efter Solbarnens död var inte så lätt att styra upp, och saker gick mycket sakta. Det var då saker började gå fel, den stora pesten utbröt och nio utav tio människor dog från den, och precis när man fick den under konstroll så beslutade sig Feerna, varelser från Kaoset ur vilken världen skapats, för att invaderade människornas riken. Feerna hade sedan världens skapelse hatat den, barn av Kaos som dom var tålde dom inte den form och fasthet som Skapelsen var och såg den som en stöld från Kaoset. Tumult utbröt i världen. Nu när de mäktiga Solbarnen och Månbarnen, dom ända med makt nog och kunskap nog att använda Skapelsens eget försvar mot Feerna, inte längre fanns bland dom och kunde försvara dom så blev Drakbloden tvungna att försöka istället. Striderna gick dåligt och Skapelsen blev sakta uppäten av Kaoset, det går idag inte längre att säja hur mycket som förstördes under detta krig och hur mycket av Skapelsen som åter blev en Del av Kaoset. Den himmelska hierarkin föll sönder och allt verkade förlorat. Det var då som Den Röda Kejsarinnan på okänt sätt aktiverade Skapelsens försvar och regn av eld och svarta vindar drev bort Feerna från världen igen. Med sin nyvunna kraft tog Kejsarinnan kontrollen över världen och inrättade en ny ordning. Så började Andra Åldern. I den Andra Ålderns början styrde Kejsarinnan med järnhand, och hon fortsatte så i över sjuhundra år, vilket i sig är anmärkningsvärt då Drakblod som henne enbart lever i två eller tre hundra år. Världen stabiliserades och kom till ordning igen, även om vissa delar av den vägrade underkasta sig Kejsarinnan. Nu fanns knappt något av Första Ålderns prakt kvar, förutom som underliga artefakter i gamla ruiner och vissa föremål som Drakbloden fortfarande hade kvar och vaktade noggrant. De flygande städerna hade rasat till marken, vädret gjorde återigen som det ville och den himmelska hierarkin var i spillror med små Gudar som gjorde som dom ville och ibland till och med terroriserade människorna. Under Kejsarinnans styre började världen sakta bygga upp sig igen, även som man nu fick göra det utan Första Ålderns mirakel. Städer återbyggdes, förlorad mark återtogs och en någorlunda fred uppstod. En ny religion spred sig som utmålade de andra Utvalda som Anatema, monster som ville sluka människors själar. Den Vilda Jakten inrättades, Drakblod med mäktiga vapen som jagade ner Anatema när dom dök upp och som hela tiden sökte efter spår av Solbarnens eller Månbarnens existens. Men det skulle inte vara, för efter drygt sjuhundra år försvann plötsligt Kejsarinnan spårlöst. Tumult utbröt och Riket, Drakblodens styrande land, började förlora kontrollen över världen. Fler och fler länder utropade sig som självstyrande nu när de inte längre behövde frukta Kejsarinnans vrede och Drakblodens Dynaster var för upptagna med att bråka sinsemellan om tronföljden för att göra något åt detta. Den Vilda Jakten slutade sakta skickas ut då deras resurser behövdes för att försvara sig om ett inbördeskrig började. Mitt i alla detta återvände Solens Utvalda, återfödda på nytt när den Obesegrade Solen vänt sig tillbaka till världen igen. Födda in i en värld där folk sedan barnsben lärt sig om hotet från Anatema och som saknade all den rikedom som fanns när dom vart förrådda. Nu strävar Solbarnen efter att hämnas på de som förrådde dom, och för att återskapa Första Ålderns storhet. De är nobla nu, men de som fortfarande minns Solbarnens tyranni fruktar att förbannelsen kanske fortfarande finns kvar i deras själar och bara väntar på att ta kontrollen igen. |
Uppdaterat
|