delionAtt göra*New and improved* Namn: Delion Kast: Twilight Yrke: Treasure/artefact Hunter Ålder: 28 Utseende Delion är en man i medelåldern. Han är ganska lång (ca 190 cm), men inte särskilt stark. Ett ärr med en konvex bågform går från höger öga ner till under kindbenet. Han har brunt relativt kort och ordnat hår som börjat gråna i förtid. Ögonen är ljusgrå och ganska livlösa. De säger att ögonen speglar själen, i Delions ögon ser man bara en avsaknad av medkänsla. Det är faktiskt inte bara ögonen, allting med honom ger intrycket av en mycket kall och kanske till och med ond man. Han är alltid välrakad och är klädd i grå hosor, ljusgrå skjorta och en mörk kappa. Vid hans högra höft hänger en piska som är skrämmande lik en orm. Utmärkande drag Sedan hans upphöjning har hans humör ändrats till det värre. Från det tillfälle han kände kraften pumpa genom hans vener har han börjat inse att han är bättre än vanliga människor. Starkare, smartare, snabbare. Nästan Gudlik. De andra delar inte riktigt hans åsikter och han vet att det är något som fått solens upphöjda att falla så han försöker hålla sina åsikter gömda. Men när det händer för mycket jobbigt får han svårt för dödliga. Han blir kall och ett människoliv får ungefär samma värde som skiten under hans skor. Delion pratar endast när han behöver det eller när han vill förolämpa eller nedvärdera någon. Han ger endast mycket korta svar, om ens det, när någon försöker kallprata med honom. När han gör någonting har det nästan alltid en baktanke. Han är kall och beräknande och gör vad som helst för att nå sitt mål. Allt han gör är innerst inne för egen vinning. Han är girig och känslokall. Det som är hans håller han hårt i och släpper inte gärna. Han tänker inte förlora. Men på senare tid har nått börjat hända. Han verkar mer öppen. Han pratar mer. Han har tillochmed skrattat av glädje vid något tillfälle. Kanske något hänt inom honom? eller kanske är det för att han träffat fler kraftfulla som han behöver veta mer om? En ny strategi i sökandet efter kunskap? endast tiden förtäljer... Historian enligt Delion Jag föddes till en fattig bondefamilj. Det enda barnet. Det blev nått problem under födseln och mamma blev ofruktbar efter hon fött mig. Vi bodde i ett mindre samfund av bönder som arbetade åt en godsherre. Afar. Han hade tydligen gjort nått bra tidigare i sitt liv och blivit tilldelad ett stycke mark av den förre kungen av [country soon to be provided]. Nu var han bara en gammal man. När jag var liten hade jag en stor fördel över de andra barnen. Jag var välsignad med en otrolig uppmärksamhet. Men eftersom jag även föddes med en hemsk defekt som gjorde att mina muskler inte utvecklades riktigt, så fick jag aldrig riktigt tillfälle att utveckla min förmåga. Jag kunde knappt lyfta en liten säck kål. Barnen retade mig genom hela min barndom. Mina föräldrar led. De blev alldeles överlyckliga när Afar sa att han skulle ta mig under sina vingar och undervisa mig i lite mer akademiska ämnen. Han sa nått om hur jag skulle kunna bidra till gården ändå. Jag var 6 år gammal vid det här laget. Så här i efterhand förstår jag vad han menade med att bidra. De första dagarna var han väldigt trevlig mot mig, men efter ett tag blev han retlig. Varje dag kom han på något jag gjort fel. Varje dag straffade han mig. Jag känner den fortfarande. Smärtan när han stoppade in sin manslem i mig. Jag kände inget annat än hat mot honom. Medan jag blev äldre blev jag bättre på att undvika honom. Blev nästan något av en atlet faktiskt. Trots det här fick jag mycket tid till att studera och spenderade mycket tid i böckerna. Ofta in på sena nätter. Varje gång någon köpman kom förbi såg jag till att få tag på en till bok. Jag betalade bäst jag kunde vare sig det var pengar eller "tjänster". 10 år flög förbi och jag växte ifrån min defekt. När jag en dag skulle få mitt dagliga straff stod jag kvar. Bister blev han. Jag rörde inte ens en min. När han slog mig återbördade jag slaget. Därefter behövde jag inte komma tillbaka. Jag fick arbeta på fältet. Det var här jag träffade Leila Efraimsdottir. Hon var alltid så snäll mot mig. Det dröjde inte länge innan jag frågat efter hennes hand. Vi fick vårat första barn när jag var 19 och vårat andra två år senare. Vi döpte dem till Deliar och Imis. När den yngsta blivit två rådde dåliga tider i landet. En mörk onsdagseftermiddag blev vår husby överfallen av rövare. Huvudbyggnaden satt i fyr. Det handlade kanske om ett tjog rövare. Vi var chanslösa. I mitten av husbyn stod en gigantisk man, kanske två och en halv meter eller mer. Han skiljde sig från resten av rövarbandet. Han hade en rustning som var mörkare än svart och var beväpnad med ett flammande svärd. Jag slängde ett öga på alla liken på marken och i ett skri av ilska slängde jag mig mot honom. Då kände jag en outhärdlig smärta genom hela kroppen. Slingor av eld virvlade sig runt mig. Allt blev svart. När jag vaknade var jag fastbunden i stallet och de jävlarna höll på och våldtog min fru och barn. Det yngsta dog inom några timmar. Resten blev avrättade efter 3 dagars våldtäckt. Kvar satt jag. De lämnade mig där. Den enda överlevande. Jag bad till solen om styrka nog för att få hämnd. Flera månader följde jag efter deras spår. De var alltid före mig. Men en natt fick jag syn på något konstigt i horisonten. Starka onaturliga ljussken. Jag tog min häst och red dit i högsta fart. När jag kom fram möttes jag av något som endast kan beskrivas som ett slagfält. Lemlästade kroppar låg spridda över marken. Det var rövarna. Längre bort stod den mörke mannen framför en annan man. Denne klädd endast i vitt. Han var knäböjd framför den mörke. En stor dolk stack ut ur hans bröst. Vilt skrikande sprang jag emot dem med yxan i högsta hugg. Jag kom aldrig fram. En oerhörd smärta, mycket lik den några månader tidigare, var allt jag kände innan det blev svart. Det kan inte ha gått mer än en timme innan jag vaknade igen. Jag låg framför honom. Jag sträckte fram en hand för att känna om han levde. När jag rörde vid honom sken han upp som den starkaste blixt. Två slingrande ormar av ljus for upp ur honom och rörde sig uppåt i cirklar, snabbare och snabbare. Ljuset blev så starkt att jag var tvungen att blunda. Då kändes det som jag träffades av något. Något varmt och mjukt. Jag kände mig mäktig. När jag tittade upp låg en en orm på liket och väste. Jag ryggade tillbaka men insåg snart att det inte var en orm. Men en piska. Den pratade. Väsande sa den "Ta hand om mig. så kommer jag ta hand om dig". Nu, fem år senare, sitter jag här i staden och läser. Jag har hittat en del av mitt förra liv, en enorm kraftkälla och en egen mindre som innehåller ett litet bibliotek. Ailek, Elena och de andra har blivit viktiga bundsförvanter och jag behöver kanske se över deras position i den slutgiltiga planen. Det känns som en evighet sen vi träffades på rymmen från den där hålan och mycket har förändrats sen dess. Nu känns det som jag har kommit lite på villovägar och försöker komma underfund om det är värt att lägga sig i politiken i den här staden. Staden kan bli ett bra högsäte och det är nog bra om jag är med och formar den i dess pånyttfödelse. Men mitt mål är klart. Jag Kommer få hämnd och när det är klart ska jag forma världen enligt den gamla seden. Vi kommer återigen ses som gudar och människorna ska tjäna oss. frågestund i ottan Varför tyckte din Gud att du var värdig och passande att bli Utvald av denne? -Jag vet faktist inte. Men jag tackar honom för chansen att få hämnas. Är du nöjd med att bli utvald eller känner du att allt ansvar och skit borde ligga på någon annan? -Jag kommer att vara nöjd den dagen solupphöjda än en gång har makten och ordning åter har bringats till galaxen. Hade du träffat någon Utvald innan du blev Utvald? -Ja Vad tycker du om slaveri? -Alla har sin plats. Vad har du hört om spöken? -Jag har sett dem, mött dem och dödat dem! Vad är ditt mål med livet? -Återföra ordning till världen. Har du någon akilleshäl? (fysiskt, mentalt eller socialt) Kan vara ngn gömd hemlighet eller så... -Vissa tillfällen blir jag kall och min empati är inte vad den borde vara Vad har du för koppling till dina föräldrar? -De är döda. Har du några "hang-ups" eller tvångsmässiga beteenden? -sökandet efter kunskap och makt möjligtvis. Vad tror du händer efter döden? -Jag vet vad som händer efter döden Hur reagerar du om någon smyger fram till dig mitt på gatan, drar kniv och kräver dig på din pengapung? Om det är mitt i Nexus? Om det är i någon stad kontrollerad av riket med massa drakpatruller i? -Dödar personen. eller åtminstone oskadligör honom och överlämnar honom till de rätta myndigheterna Hur roar du dig en ledig kväll? -En god bok om Magi eller andra arkana kunskaper Vem i spelargruppen skulle du helst vilja vara som och varför? (egen karaktär utesluten) - ... Vad skulle du göra om du blev kär i en vanlig dödlig? -Gömma denne. Välja mellan att avslöja att du är exalted och dö och stå och se på när ett gäng människor dör? -Det finns en tid och plats för allt och alla. Ett logiskt beslut bör tas. Kan jag göra tillräkligt gott och mina handligar i framtiden räddar fler än de som dör nu så är det inte min tid utan deras. Vad är du mest rädd för? - Att dö utan att ha utfört mina mål Vad saknar du mest från livet som vanlig? -Min familj. Tror du på "rasblandning"? -Ingen åsikt. Vad är lösningen på att befolkningen fruktar "monster i skogen", dvs hur ska man göra världen till en säkrare plats. Ska man ens det? -Självfallet ska världen bli säkrare. Den ska bli rom i den första tidsåldern... kanske bättre. Har du några åsikter om olika sorters utvalda/anatema? -Andra anatema har andra förmågor. Förmågor som kan göra mig mäktigare. Finns det något du skulle kunna dö/offra dig för? -Återinförandet av den första tidsåldern. Hur ser det ideala samhället ut? Hur ser den ideala Skapelsen ut? -Ett samhälle där kunskap och ära är grundstenar. Vad anser du om Upproret? (The Usurpation - dvs då Drakbloden smiskade Solars) -Jag är ambivalent. Men nu när vi är tillbaka ska drakbloden återta sin plats som våra tjänare .. eller dö. Vad motiverar dig att göra de saker du gör? -Makt! Hur ska din perfekta livspartner vara? -Om jag skulle välja skulle det vara en gud eller annan upphöjd Vad ångrar du mest att du gjort? - Jag ångrar inget! Vad är du mest stolt över att ha åstadkommit? -Jag anser inte att jag har gjort något som kvalificerar än. Hur ser du på a) människor? b) gudar? c) odöda? d) fe-folk a) vår flock b) endast de högsta förtjänar min respekt. c) De har gammal kunskap och om de håller sig på sin plats kan de vara trevliga allierade d) Fe-folk befläckar skapelsen och ska hålla sig borta. Men även de besitter kunskap jag skulle kunna använda. |
Uppdaterat
|